Are you over 18 and want to see adult content?
More Annotations
A complete backup of soccer.sina.com.hk/news/7/20200302/11286351/
Are you over 18 and want to see adult content?
A complete backup of www.yna.co.kr/view/AKR20200302138551004
Are you over 18 and want to see adult content?
Favourite Annotations
A complete backup of bayernistfrei.com
Are you over 18 and want to see adult content?
A complete backup of jurisconsultosuasdianos.blogspot.com
Are you over 18 and want to see adult content?
A complete backup of pistilsnursery.com
Are you over 18 and want to see adult content?
A complete backup of clever-reisemobile.com
Are you over 18 and want to see adult content?
A complete backup of knot-modern.myshopify.com
Are you over 18 and want to see adult content?
A complete backup of thestyledcollection.com
Are you over 18 and want to see adult content?
Text
LARS GAHRN SKRIVER
Konstverket ”Gul ballong” visar en gul ballong som stiger upp mot en ljusblå sommarhimmel med lätta moln. Målningen vill ge uttryck för frihet och lekfullhet. Konstnärinnan vill med sina målningar skapa harmoni, energi, lugn och ro, njutning. Lars Gahrn.OM LARS GAHRNS SIDA
Lars Gahrn skriver är en blogg med artiklar, krönikor och recensioner av kulturhistorisk litteratur med anknytning till Mölndal samt Västsverige, författade av Lars Gahrn. Sidan produceras i samarbete med Mölndals Hembygdsförening. Lars Gahrn, en välkänd profil i Mölndal med omnejd, är filosofie doktor i historia och arbetar vid Mölndals hembygdsmuseer. RIKSVAPEN – LARS GAHRN SKRIVERTRANSLATE THIS PAGE The flag of Venezuela – a beautiful symbol of the new era of the liberated nation. Francisco de Miranda obviously associated the colours with certain symbols. He did create the flag in 1806, and in 1811 it was adopted by the new nation. In the flag of 1811 a scene is depicted in the upper left corner. MARBERGET – LARS GAHRN SKRIVERTRANSLATE THIS PAGE Som fotgängare kommer man inte så långt, även om man är beredd att gå länge. Om inte annat vill tiden inte räcka till. Som fotgängare i Kungälv kände jag till fästningen, Fästningsholmen, Östra gatan, Västra gatan, Strandgatan, centrum upp till Mimers hus och därutöver södra delarna av Fontinberget.MUNKEDALS HAMN
Munkedals Perrongteater ger värdefulla inblickar i bygdens historia. Foto: Lars Gahrn. Munkedals hamn var en viktig utskeppningshamn och införselhamn under andra världskriget. Den förklarades som militärt skyddsområde. Hamnen övervakades av hjälppoliser, som kanske inte alla gånger var lämpliga för uppgiften. POSTKUPÉ – LARS GAHRN SKRIVERTRANSLATE THIS PAGE Så måste det ha sett ut, när min far, Lennart Gahrn (1928-2012), som ung postanställd åkte postkupé. Jag drog genast upp kameran och började fotografera. Han gick i pension år 1987. Ingen av de interiörer, som han har arbetat i, finns kvar, men Anten-Gräfsnäs Järnväg har en postkupé. Jag lyfter på mössan och tackar!OTTE TORBJÖRNSSON
Lars Ericson Wolke, Kapare och pirater i Nordeuropa under 800 år: cirka 1050-1856, Lund 2015. Gathenhielm och kaperiet: Sommarutställningen 2018, Båt- och Sjöfartsmuseet i Onsala. Utformning: Bert Westenberg och James Holm. Detta är en välskriven och väl illustrerad sammanfattning av Gathenhielms historia. LarsGahrn.
TELEGRAFEXPEDITÖR
ETT VIKINGATIDA LÅNGHUS BYGGS I MARK Nu börjar man se, hur långhuset i Mariebergsparken i Kinna kommer att se ut. Huset grundlades under 2016, men Rom byggdes inte på en dag. Detta gäller även långhuset i Kinna. Väldigt mycket arbete har utförts utan att besökarna anar det. Omsorgsfullt grundarbete Grunden är mycket viktig, och Marks Fornminnesförening går grundligare (!) tillväga än BOHUSISKA SMÄLLEN 1566 Fjorton belägringar har Bohus fästning utsatts för, men inte en enda gång har fästningen erövrats av fienden. År 1566 var slottets fall emellertid snuddande nära. Bohus slott räddades detta år av den ”Bohusiska smällen” (Båhusiska smällen). Under 2016 kan vi fira 450-årsminnet av fästningens räddning. Torn blev kanonrör År 1566 var Bohuslän en del avLARS GAHRN SKRIVER
Konstverket ”Gul ballong” visar en gul ballong som stiger upp mot en ljusblå sommarhimmel med lätta moln. Målningen vill ge uttryck för frihet och lekfullhet. Konstnärinnan vill med sina målningar skapa harmoni, energi, lugn och ro, njutning. Lars Gahrn.OM LARS GAHRNS SIDA
Lars Gahrn skriver är en blogg med artiklar, krönikor och recensioner av kulturhistorisk litteratur med anknytning till Mölndal samt Västsverige, författade av Lars Gahrn. Sidan produceras i samarbete med Mölndals Hembygdsförening. Lars Gahrn, en välkänd profil i Mölndal med omnejd, är filosofie doktor i historia och arbetar vid Mölndals hembygdsmuseer. RIKSVAPEN – LARS GAHRN SKRIVERTRANSLATE THIS PAGE The flag of Venezuela – a beautiful symbol of the new era of the liberated nation. Francisco de Miranda obviously associated the colours with certain symbols. He did create the flag in 1806, and in 1811 it was adopted by the new nation. In the flag of 1811 a scene is depicted in the upper left corner. MARBERGET – LARS GAHRN SKRIVERTRANSLATE THIS PAGE Som fotgängare kommer man inte så långt, även om man är beredd att gå länge. Om inte annat vill tiden inte räcka till. Som fotgängare i Kungälv kände jag till fästningen, Fästningsholmen, Östra gatan, Västra gatan, Strandgatan, centrum upp till Mimers hus och därutöver södra delarna av Fontinberget.MUNKEDALS HAMN
Munkedals Perrongteater ger värdefulla inblickar i bygdens historia. Foto: Lars Gahrn. Munkedals hamn var en viktig utskeppningshamn och införselhamn under andra världskriget. Den förklarades som militärt skyddsområde. Hamnen övervakades av hjälppoliser, som kanske inte alla gånger var lämpliga för uppgiften. POSTKUPÉ – LARS GAHRN SKRIVERTRANSLATE THIS PAGE Så måste det ha sett ut, när min far, Lennart Gahrn (1928-2012), som ung postanställd åkte postkupé. Jag drog genast upp kameran och började fotografera. Han gick i pension år 1987. Ingen av de interiörer, som han har arbetat i, finns kvar, men Anten-Gräfsnäs Järnväg har en postkupé. Jag lyfter på mössan och tackar!OTTE TORBJÖRNSSON
Lars Ericson Wolke, Kapare och pirater i Nordeuropa under 800 år: cirka 1050-1856, Lund 2015. Gathenhielm och kaperiet: Sommarutställningen 2018, Båt- och Sjöfartsmuseet i Onsala. Utformning: Bert Westenberg och James Holm. Detta är en välskriven och väl illustrerad sammanfattning av Gathenhielms historia. LarsGahrn.
TELEGRAFEXPEDITÖR
ETT VIKINGATIDA LÅNGHUS BYGGS I MARK Nu börjar man se, hur långhuset i Mariebergsparken i Kinna kommer att se ut. Huset grundlades under 2016, men Rom byggdes inte på en dag. Detta gäller även långhuset i Kinna. Väldigt mycket arbete har utförts utan att besökarna anar det. Omsorgsfullt grundarbete Grunden är mycket viktig, och Marks Fornminnesförening går grundligare (!) tillväga än BOHUSISKA SMÄLLEN 1566 Fjorton belägringar har Bohus fästning utsatts för, men inte en enda gång har fästningen erövrats av fienden. År 1566 var slottets fall emellertid snuddande nära. Bohus slott räddades detta år av den ”Bohusiska smällen” (Båhusiska smällen). Under 2016 kan vi fira 450-årsminnet av fästningens räddning. Torn blev kanonrör År 1566 var Bohuslän en del av LINDOME – LARS GAHRN SKRIVERTRANSLATE THIS PAGE Fattig by med många binäringar. Kajsa Karlsson med sin bok. Foto: Lars Gahrn. Kajsa Karlsson bor i gården Ivers i grannbyn Knipered. För 60 år sedan flyttade hon till Lindome, men helt och fullt räknas hon nog inte som äkta Lindomebo ändå, sade hon med glimten i ögat. Fem hembygdsböcker har hon skrivit och tagit en by åtgången.
KUNGÄLV – LARS GAHRN SKRIVERTRANSLATE THIS PAGE Fredagen den 31 juli, på kvällen, låg jag och tog igen mig. Då kom ett sms på mobilen. Niklas Krantz hade sett en affisch, som meddelade, att Naturskyddsföreningen i Kungälv skulle ordna slåttergille på gården Kolebacken på Fontin dagen därpå eller lördagen den 1 augusti. ANGELÄGEN OCH TRÄFFSÄKER KRITIK AV SAMTIDEN I sin nya bok skriver Anna Sophia Bonde om flera kvinnor i Nya testamentet i Bibeln. Hon räknar dem som sina ”bibliska storasystrar”. Bokens titel är: Anna Sophia Bonde, Mina bibliska storasystrar II: Glimtar från Nya testamentet (2021, Artos & Norma bokförlag, 156 sidor). Som präst har hon ofta med dem att göra.Dåtid kopplas
EN BADINRÄTTNING SKULLE ANLÄGGAS PÅ RABBERSHALL Rabbershall är en udde i Rådasjön. Den finns på Kullbäckstorps ägor, ungefär mitt emellan Pixbo och Mölnlycke. Detta är en trevlig rastplats med vacker utsikt över Rådasjön. Åt vänster ser man Lithanders udde i Pixbo, och längre åt vänster, på andra sidan sjön, skymtar Råda säteri. Även Rabbershall har dock sinasevärdheter.
ETT VIKINGATIDA LÅNGHUS BYGGS I MARK Nu börjar man se, hur långhuset i Mariebergsparken i Kinna kommer att se ut. Huset grundlades under 2016, men Rom byggdes inte på en dag. Detta gäller även långhuset i Kinna. Väldigt mycket arbete har utförts utan att besökarna anar det. Omsorgsfullt grundarbete Grunden är mycket viktig, och Marks Fornminnesförening går grundligare (!) tillväga änHEMSJÖMANUALET
Redan på medeltiden sjöng man vackra sånger i Hemsjö kyrka. Från 1300-talet är Hemsjömanualet, en gudstjänstordning, bevarad. (Den förvaras nu i Stifts- och landsbiblioteket i Skara.) Allan Emrén har utgivit boken ”Musiken i Hemsjömanualet” (2011). Även en skiva med denna musik finns att köpa. MARS 2012 – LARS GAHRN SKRIVERTRANSLATE THIS PAGE Häften blev hembygdsbok. Rune Larsson författar häften, som med tiden läggs samman till en bok. Förr i tiden gav man ut böcker i häften. Folk köpte ett häfte i taget, och när man hade alla häften, lät man binda in boken. Så där kan man inte göra nu för tiden på grund av bokbinderikostnaderna. SKULPTURVANDRING MED BORÅS-BOSSE Skulpturvandring med Borås-Bosse. Kolossalstatyn av Pinocchio har väckt våldsam debatt i Borås. Foto: Lars Gahrn. Skulpturer kan lätt väcka upprörda känslor, och meningsutbytena uppmärksammas ofta i vida kretsar. I tidskriften Ping (ett magasin från DIK) nummer 8 för 2013 skriver Johan Joelsson om bråken i Osby och Borås. BO TAK – FILMFOTOGRAF BLAND STJÄRNORNA – LARS …TRANSLATE THISPAGE
Bo Tak – filmfotograf bland stjärnorna. Mölndals-Postens fotograf skulle gå långt och bli en känd man. Då hette han Bo Andersson, men han blev känd över hela Sverige som Bo Tak, filmfotograf vid Sveriges Radio – TV. Efter årtionden tillsammans med TV BIRGITTA ARKENBACK SKILDRAR HISTORIEN I BILD Birgitta Arkenback bodde och verkade i Mölndal under 22 år (1958-1976) och hann under denna tid få Mölndals kommuns kulturpris (tillsammans med författarinnan Astrid Pettersson), men nu är hon tillbaka till ursprunget, sitt föräldrahem i Glöskärs by i Torsby församling och Kungälvs kommun. Barndomshemmet i Torsby Under tiden i Mölndal bodde hon på Hagåkersgatan, GrangatanLARS GAHRN SKRIVER
Konstverket ”Gul ballong” visar en gul ballong som stiger upp mot en ljusblå sommarhimmel med lätta moln. Målningen vill ge uttryck för frihet och lekfullhet. Konstnärinnan vill med sina målningar skapa harmoni, energi, lugn och ro, njutning. Lars Gahrn.OM LARS GAHRNS SIDA
Lars Gahrn skriver är en blogg med artiklar, krönikor och recensioner av kulturhistorisk litteratur med anknytning till Mölndal samt Västsverige, författade av Lars Gahrn. Sidan produceras i samarbete med Mölndals Hembygdsförening. Lars Gahrn, en välkänd profil i Mölndal med omnejd, är filosofie doktor i historia och arbetar vid Mölndals hembygdsmuseer. RIKSVAPEN – LARS GAHRN SKRIVERTRANSLATE THIS PAGE The flag of Venezuela – a beautiful symbol of the new era of the liberated nation. Francisco de Miranda obviously associated the colours with certain symbols. He did create the flag in 1806, and in 1811 it was adopted by the new nation. In the flag of 1811 a scene is depicted in the upper left corner. MARBERGET – LARS GAHRN SKRIVERTRANSLATE THIS PAGE Som fotgängare kommer man inte så långt, även om man är beredd att gå länge. Om inte annat vill tiden inte räcka till. Som fotgängare i Kungälv kände jag till fästningen, Fästningsholmen, Östra gatan, Västra gatan, Strandgatan, centrum upp till Mimers hus och därutöver södra delarna av Fontinberget.MUNKEDALS HAMN
Munkedals Perrongteater ger värdefulla inblickar i bygdens historia. Foto: Lars Gahrn. Munkedals hamn var en viktig utskeppningshamn och införselhamn under andra världskriget. Den förklarades som militärt skyddsområde. Hamnen övervakades av hjälppoliser, som kanske inte alla gånger var lämpliga för uppgiften. POSTKUPÉ – LARS GAHRN SKRIVERTRANSLATE THIS PAGE Så måste det ha sett ut, när min far, Lennart Gahrn (1928-2012), som ung postanställd åkte postkupé. Jag drog genast upp kameran och började fotografera. Han gick i pension år 1987. Ingen av de interiörer, som han har arbetat i, finns kvar, men Anten-Gräfsnäs Järnväg har en postkupé. Jag lyfter på mössan och tackar!OTTE TORBJÖRNSSON
Lars Ericson Wolke, Kapare och pirater i Nordeuropa under 800 år: cirka 1050-1856, Lund 2015. Gathenhielm och kaperiet: Sommarutställningen 2018, Båt- och Sjöfartsmuseet i Onsala. Utformning: Bert Westenberg och James Holm. Detta är en välskriven och väl illustrerad sammanfattning av Gathenhielms historia. LarsGahrn.
TELEGRAFEXPEDITÖR
ETT VIKINGATIDA LÅNGHUS BYGGS I MARK Nu börjar man se, hur långhuset i Mariebergsparken i Kinna kommer att se ut. Huset grundlades under 2016, men Rom byggdes inte på en dag. Detta gäller även långhuset i Kinna. Väldigt mycket arbete har utförts utan att besökarna anar det. Omsorgsfullt grundarbete Grunden är mycket viktig, och Marks Fornminnesförening går grundligare (!) tillväga än BOHUSISKA SMÄLLEN 1566 Fjorton belägringar har Bohus fästning utsatts för, men inte en enda gång har fästningen erövrats av fienden. År 1566 var slottets fall emellertid snuddande nära. Bohus slott räddades detta år av den ”Bohusiska smällen” (Båhusiska smällen). Under 2016 kan vi fira 450-årsminnet av fästningens räddning. Torn blev kanonrör År 1566 var Bohuslän en del avLARS GAHRN SKRIVER
Konstverket ”Gul ballong” visar en gul ballong som stiger upp mot en ljusblå sommarhimmel med lätta moln. Målningen vill ge uttryck för frihet och lekfullhet. Konstnärinnan vill med sina målningar skapa harmoni, energi, lugn och ro, njutning. Lars Gahrn.OM LARS GAHRNS SIDA
Lars Gahrn skriver är en blogg med artiklar, krönikor och recensioner av kulturhistorisk litteratur med anknytning till Mölndal samt Västsverige, författade av Lars Gahrn. Sidan produceras i samarbete med Mölndals Hembygdsförening. Lars Gahrn, en välkänd profil i Mölndal med omnejd, är filosofie doktor i historia och arbetar vid Mölndals hembygdsmuseer. RIKSVAPEN – LARS GAHRN SKRIVERTRANSLATE THIS PAGE The flag of Venezuela – a beautiful symbol of the new era of the liberated nation. Francisco de Miranda obviously associated the colours with certain symbols. He did create the flag in 1806, and in 1811 it was adopted by the new nation. In the flag of 1811 a scene is depicted in the upper left corner. MARBERGET – LARS GAHRN SKRIVERTRANSLATE THIS PAGE Som fotgängare kommer man inte så långt, även om man är beredd att gå länge. Om inte annat vill tiden inte räcka till. Som fotgängare i Kungälv kände jag till fästningen, Fästningsholmen, Östra gatan, Västra gatan, Strandgatan, centrum upp till Mimers hus och därutöver södra delarna av Fontinberget.MUNKEDALS HAMN
Munkedals Perrongteater ger värdefulla inblickar i bygdens historia. Foto: Lars Gahrn. Munkedals hamn var en viktig utskeppningshamn och införselhamn under andra världskriget. Den förklarades som militärt skyddsområde. Hamnen övervakades av hjälppoliser, som kanske inte alla gånger var lämpliga för uppgiften. POSTKUPÉ – LARS GAHRN SKRIVERTRANSLATE THIS PAGE Så måste det ha sett ut, när min far, Lennart Gahrn (1928-2012), som ung postanställd åkte postkupé. Jag drog genast upp kameran och började fotografera. Han gick i pension år 1987. Ingen av de interiörer, som han har arbetat i, finns kvar, men Anten-Gräfsnäs Järnväg har en postkupé. Jag lyfter på mössan och tackar!OTTE TORBJÖRNSSON
Lars Ericson Wolke, Kapare och pirater i Nordeuropa under 800 år: cirka 1050-1856, Lund 2015. Gathenhielm och kaperiet: Sommarutställningen 2018, Båt- och Sjöfartsmuseet i Onsala. Utformning: Bert Westenberg och James Holm. Detta är en välskriven och väl illustrerad sammanfattning av Gathenhielms historia. LarsGahrn.
TELEGRAFEXPEDITÖR
ETT VIKINGATIDA LÅNGHUS BYGGS I MARK Nu börjar man se, hur långhuset i Mariebergsparken i Kinna kommer att se ut. Huset grundlades under 2016, men Rom byggdes inte på en dag. Detta gäller även långhuset i Kinna. Väldigt mycket arbete har utförts utan att besökarna anar det. Omsorgsfullt grundarbete Grunden är mycket viktig, och Marks Fornminnesförening går grundligare (!) tillväga än BOHUSISKA SMÄLLEN 1566 Fjorton belägringar har Bohus fästning utsatts för, men inte en enda gång har fästningen erövrats av fienden. År 1566 var slottets fall emellertid snuddande nära. Bohus slott räddades detta år av den ”Bohusiska smällen” (Båhusiska smällen). Under 2016 kan vi fira 450-årsminnet av fästningens räddning. Torn blev kanonrör År 1566 var Bohuslän en del av LINDOME – LARS GAHRN SKRIVERTRANSLATE THIS PAGE Fattig by med många binäringar. Kajsa Karlsson med sin bok. Foto: Lars Gahrn. Kajsa Karlsson bor i gården Ivers i grannbyn Knipered. För 60 år sedan flyttade hon till Lindome, men helt och fullt räknas hon nog inte som äkta Lindomebo ändå, sade hon med glimten i ögat. Fem hembygdsböcker har hon skrivit och tagit en by åtgången.
KUNGÄLV – LARS GAHRN SKRIVERTRANSLATE THIS PAGE Fredagen den 31 juli, på kvällen, låg jag och tog igen mig. Då kom ett sms på mobilen. Niklas Krantz hade sett en affisch, som meddelade, att Naturskyddsföreningen i Kungälv skulle ordna slåttergille på gården Kolebacken på Fontin dagen därpå eller lördagen den 1 augusti. ANGELÄGEN OCH TRÄFFSÄKER KRITIK AV SAMTIDEN I sin nya bok skriver Anna Sophia Bonde om flera kvinnor i Nya testamentet i Bibeln. Hon räknar dem som sina ”bibliska storasystrar”. Bokens titel är: Anna Sophia Bonde, Mina bibliska storasystrar II: Glimtar från Nya testamentet (2021, Artos & Norma bokförlag, 156 sidor). Som präst har hon ofta med dem att göra.Dåtid kopplas
EN BADINRÄTTNING SKULLE ANLÄGGAS PÅ RABBERSHALL Rabbershall är en udde i Rådasjön. Den finns på Kullbäckstorps ägor, ungefär mitt emellan Pixbo och Mölnlycke. Detta är en trevlig rastplats med vacker utsikt över Rådasjön. Åt vänster ser man Lithanders udde i Pixbo, och längre åt vänster, på andra sidan sjön, skymtar Råda säteri. Även Rabbershall har dock sinasevärdheter.
ETT VIKINGATIDA LÅNGHUS BYGGS I MARK Nu börjar man se, hur långhuset i Mariebergsparken i Kinna kommer att se ut. Huset grundlades under 2016, men Rom byggdes inte på en dag. Detta gäller även långhuset i Kinna. Väldigt mycket arbete har utförts utan att besökarna anar det. Omsorgsfullt grundarbete Grunden är mycket viktig, och Marks Fornminnesförening går grundligare (!) tillväga änHEMSJÖMANUALET
Redan på medeltiden sjöng man vackra sånger i Hemsjö kyrka. Från 1300-talet är Hemsjömanualet, en gudstjänstordning, bevarad. (Den förvaras nu i Stifts- och landsbiblioteket i Skara.) Allan Emrén har utgivit boken ”Musiken i Hemsjömanualet” (2011). Även en skiva med denna musik finns att köpa. MARS 2012 – LARS GAHRN SKRIVERTRANSLATE THIS PAGE Häften blev hembygdsbok. Rune Larsson författar häften, som med tiden läggs samman till en bok. Förr i tiden gav man ut böcker i häften. Folk köpte ett häfte i taget, och när man hade alla häften, lät man binda in boken. Så där kan man inte göra nu för tiden på grund av bokbinderikostnaderna. SKULPTURVANDRING MED BORÅS-BOSSE Skulpturvandring med Borås-Bosse. Kolossalstatyn av Pinocchio har väckt våldsam debatt i Borås. Foto: Lars Gahrn. Skulpturer kan lätt väcka upprörda känslor, och meningsutbytena uppmärksammas ofta i vida kretsar. I tidskriften Ping (ett magasin från DIK) nummer 8 för 2013 skriver Johan Joelsson om bråken i Osby och Borås. BO TAK – FILMFOTOGRAF BLAND STJÄRNORNA – LARS …TRANSLATE THISPAGE
Bo Tak – filmfotograf bland stjärnorna. Mölndals-Postens fotograf skulle gå långt och bli en känd man. Då hette han Bo Andersson, men han blev känd över hela Sverige som Bo Tak, filmfotograf vid Sveriges Radio – TV. Efter årtionden tillsammans med TV BIRGITTA ARKENBACK SKILDRAR HISTORIEN I BILD Birgitta Arkenback bodde och verkade i Mölndal under 22 år (1958-1976) och hann under denna tid få Mölndals kommuns kulturpris (tillsammans med författarinnan Astrid Pettersson), men nu är hon tillbaka till ursprunget, sitt föräldrahem i Glöskärs by i Torsby församling och Kungälvs kommun. Barndomshemmet i Torsby Under tiden i Mölndal bodde hon på Hagåkersgatan, Grangatan Hoppa till innehållLARS GAHRN SKRIVER
Artiklar, krönikor och bokrecensioner med Mölndalsanknytning.Meny och widgets
KATEGORIER
Kategorier Välj kategori 1500-tal 1600-tal 1700-tal 1800-tal 1900-tal 2000-tal Alingsås Anten Arkeologi Aspen Aspenäs Bibliografier Birger-Jarl-dagarna Bohus fästning Bohuslän Bokrecensioner, övriga Borås Byggnadsvård Byn Skår Christina Halls visbok Fässbergs kyrka Fågelbergskyrkan Göteborg Göteborgs 400-årsjubileum Göteborgs hamn Göteborgs Stadsmuseum Göteborgs Universitet Gräfsnäs Grönköping Gunnebo Slott Halland Herdinnor och herdar Herkules Hjo Jonsered Julartikel Kaptensgårdar Kållered Köping Klippandagarna Kokboksmuseet Kolbäck Konsthistoria kulturarv Kungaätter Kungälv Kvinnohistoria Kyrkohistoria Lödöse Lerum Lindome Lindomestolar Litteraturhistoria Marks härad Marstrand Mölndal i litteraturen Mölndals kvarnby Mölndalskrönikor Mölndalsprofiler Mölndalsvisor medeltid Medeltidsmarknad Medevi Mjörn Munkfors Museijärnvägen Anten-Gräfsnäs Musikhistoria Nationalromantik Nolhaga Norska unionen Nostalgimässa Ostindiefararen Götheborg Papyrusområdet Partille Råda säteri Riddardagar Säffle Sång och musik Serier Sjöfart Skansen Kronan Skansen Lejonet Skara Stenåldern Stensjökyrkan Stensjöns församling Stretered Svensk historia Svensk idrottshistoria Svenska Flaggans Museum Tidning Tjörn Toltorpsdalen Uncategorized Uppland Uppsala Vandringsvisor Vaxholms fästning Värmland Västergötland Västsvensk historiaSIDOR
* Om Lars Gahrns sidaARKIV
Arkiv Välj månad september 2019 augusti 2019 juli 2019 juni 2019 maj 2019 april 2019 mars 2019 februari 2019 januari 2019 december 2018 november 2018 oktober 2018 september 2018 augusti 2018 juli 2018 juni 2018 maj 2018 april 2018 mars 2018 februari 2018 januari 2018 december 2017 november 2017 oktober 2017 september 2017 augusti 2017 juli 2017 juni 2017 maj 2017 april 2017 mars 2017 februari 2017 januari 2017 december 2016 november 2016 oktober 2016 september 2016 augusti 2016 juli 2016 juni 2016 maj 2016 april 2016 mars 2016 februari 2016 januari 2016 december 2015 november 2015 oktober 2015 september 2015 augusti 2015 juli 2015 juni 2015 maj 2015 april 2015 mars 2015 februari 2015 januari 2015 december 2014 november 2014 oktober 2014 september 2014 augusti 2014 juli 2014 juni 2014 maj 2014 april 2014 mars 2014 februari 2014 januari 2014 december 2013 november 2013 oktober 2013 september 2013 augusti 2013 juli 2013 juni 2013 maj 2013 april 2013 mars 2013 februari 2013 januari 2013 december 2012 november 2012 oktober 2012 september 2012 augusti 2012 juli 2012 juni 2012 maj 2012 april 2012 mars 2012 februari 2012 januari 2012 december 2011 november 2011 oktober 2011 september 2011 augusti 2011 juli 2011 juni 2011 maj 2011 april 2011 mars 2011 februari 2011 januari 2011 december 2010 november 2010 oktober 2010 september 2010 augusti 2010 juni 2010 maj 2010 april 2010 mars 2010 februari 2010 januari 2010 december 2009 oktober 2009 Sök efter: BLÅSMUSIKEN VISAR SIN STORA BREDD Blåsmusikens dag kom med sommaren till Västsverige. Lördagen den 18 maj framträdde 222 blåsorkestrar i 63 kommuner runtom i Sverige. I Göteborg höll musikerna igång från klockan 12:00 till 20:30 (med avbrott för en vilostund mellan fem och sex). HEMVÄRNETS MUSIKKÅR – AV HÖGSTA KLASS Hemvärnets musikkår spelar på Gustav Adolfs Torg. Foto: LarsGahrn.
Drygt sju timmar med blåsmusik var lite väl mycket även för mig, men jag var med åtminstone från klockan tre, sedan jag med viss möda och på långa omvägar hade lyckats korsa Göteborgsvarvets löparbana genom centrum av staden. Spelplatser var Kronhusgården, Gustav Adolfs Torg och rikssalen i Kronhuset. På Kronhusgården spelade kulturskolornas orkestrar, Betlehemskyrkans musikkår och Göteborgs musikkår. På Gustav Adolfs Torg musicerade Hemvärnets musikkår (från Göteborg) och Göteborgs Musikkår (som litet senare gav en ny föreställning på Kronhusgården). Nutida musikkårer är mycket aktsamma om sina instrument. Man vill under inga omständigheter ha regn på sina instrument. Börjar det regna, avbryts utomhuskonserten. För att undvika en sådan utveckling hade man uppfört ett tält över scenen på Kronhusgården. Följden blev som ni förstår, att inte en enda regndroppe föll under dagen. Sommarvärmen kom till oss, och ibland lyste även solen fram genom molnen. Det enda som föll från ovan var litet vitt från en fiskmås. Detta vita träffade en av musikerna, men det lilla missödet väckte enbart munterhet, Den, som skrattade mest, var flickan, som hade blivit träffad. FÖRSTA KVINNLIGA TAMBURMAJOREN Göteborgs Musikkår spelar på Gustav Adolfs Torg. Musikern längst till vänster utsattes för flygbombardemang av en fiskmås, men genom att bara gapskratta åt detta missöde förvandlade hon det till ettroande inslag.
På Gustav Adolfs Torg spelade Hemvärnets musikkår, som har nått högsta klassen för en militär musikkår. Detta innebär, att musikkåren kan användas i statsceremoniella sammanhang och under utlandsrepresentation. Den kan gå med i högvakten. Så nära i framtiden som den 16 juni skulle musikkåren vara med i högvakten i huvudstaden. Hemvärnets musikkår var den första i Sverige med en kvinnlig tamburmajor. Året var 1978, och hon hette Isabella Tollsner. Hemvärnets musikkår hade inte något tält på Gustav Adolfs Torg. Förr i världen tycks dock musikkårerna ha spelat även i regnväder. Sousafonen, en bärbar helikontuba, formgiven av John Philip Sousa, kallades skämtsamt för ”regnsamlaren”. Benämningen avslöjade nog en bister verklighet.MÖLNDALS MUSIKKÅR
Göteborgs Musikkår leddes av Pia Ålund, en glad, livlig och mycket skicklig orkesterledare. Göteborgs Musikkår hette tidigare Mölndals Musikkår och till och med Mölndals stadsmusikkår. Den bildades av Mölndals legendariske musikledare Lennart Hillman och leddes i 40 års tid av Åke Edefors. Han bodde inte i själv i Mölndal och tog in alltfler musiker utifrån. Till slut var sambandet med Mölndal så svagt, att man beslöt att kalla orkestern för Göteborgs Musikkår i stället. Detta namn hade nu använts i tio års tid. Man var dock stolt över sitt ursprung. Musikledaren och dirigenten Pia Ålund berättade, att kåren hade varit med och spelat vid ”Musik på vattnet” i Mölndal under 30 års tid. Lennart Hillmans minne levde. Man spelade ”Västkustsallad”, ett potpurri komponerat av Hillman. Konserten på Kronhusgården inleddes med Boccacciomarschen, Franz von Suppés mästerverk. En bättre inledning än dessa glada och sprittande toner är svår att tänka sig. Avslutande musikstycke skall enligt gammal god sed vara en marsch. Vi fick höra Fallskärmsjägarmarschen. Även här hade dock den nya tiden gjort sitt intåg. Dirigenten var som sagt en kvinna, Pia Ålund, livlig, glad och mycket skicklig somorkesterledare.
VILKEN MUSIK SPELAR ORKESTERN? På Kronhusgården hade man satt upp ett stort tält för att skydda musikkårerna mot regn, hagel och snö. Följden blev givetvis, att inte en regndroppe föll över musikerna eller åhörarna den dagen. Konferencieren var likaså en kvinna, nämligen Karin Klingenstierna, kunnig, väl påläst, entusiastisk och skicklig på att föra fram väsentligheter och lyfta stämningen. Hon samtalade med både orkesterledare och musiker och lyckades locka ur dem allsköns viktiga upplysningar och påpekanden, som berikade åhörarna. Hur går det att dra folk till konserter i en tid, då man kan få höra hur mycket musik som helst genom ”streaming-tjänster”? Det visade sig, att musikerna tycker sig kunna märka ett ökande intresse för möjligheten att uppleva levande musik, att kunna träffa musikerna och att prata med de musiksakkunniga. Förr hade musikkåren den viktiga uppgiften att introducera ny musik, och kanske är det så ännu idag. Allt är tillgängligt tack vare nätet, och musiklyssnarna drunknar lätt i mängden av tillgänglig musik. Då kan det vara bra att gå till en orkester och få veta vilken musik den föredrar. Rent historiskt har blåsorkestrarna haft en mycket stor betydelse. De var de första orkestrarna med yrkesmusiker. Från dem rekryterade man musiker till operor, konserthus och musikskolor. Så var det ännu, när musikskolorna byggdes upp. Lennart Hillman och Erling Olofsson var bägge militärmusikdirektörer och blev musikledare för Mölndals musikskola. Efter blåsmusikkårernas storhetstid har en verklig musikexplosion ägt rum. Blåsorkestrarna har hamnat litet i skymundan, men det är tydligt, att man vädrar morgonluft. Under 2019 firades blåsmusikens dag för första gången. I 63 kommuner framträdde 222 orkestrar. Blåsmusikens dag är tänkt att återkomma årligen. Syftet är att ”främja, ena, bevara och utveckla blåsmusiken”.KLÄDSELN VIKTIG
Karin Klingenstierna (längst till höger) har för tillfället flöjtisten Göran Marcusson som intervjuoffer. Alla föreföll minst sagt nöjda med dagen. Göteborg Wind Orchestra spelade upp Klingenstierna-fanfaren, komponerad av Jerker Johansson, för att hedra Karin Klingenstierna, som blev mycket rörd av denna hälsning. Liksom blåsorkestrarnas medlemmar hade hon klart för sig att klädseln är viktig. Vid framträdandena utomhus var hon klädd i en kortkort röd klänning med vit tröja. Följden blev att hon syntes mycket bra, även på stort avstånd. Inne i Kronhuset hade hon en svart, glittrig och kortkort klänning, som skimrade av ljuset. Till detta gick hon i klarröda skor, högklackade sådana. Även så syntes hon tydligt som en konferencier bör göra. Hemvärnets musiker hade givetvis uniform. Göteborgs musikkår och Göteborg Wind Orchestra satsade på mörka finkläder. Här hade tydligen symfoniorkestrarnas finkläder varit förebilden. Annars är det mycket vanligt, att musikkårer är uniformerade. Förebilden var ju de uniformerade militärmusikkårerna. Civila orkestrar kunde själva sätta ihop något slags civiluniform. Man förstod att både öga och öra skulle ha sitt.EN STYRKEUPPVISNING
Inne i Kronhuset avslutades dagen med en två timmar lång konsert. Ungefär på mitten hade man en tjugo minuter lång mellanakt. Först spelade Hemvärnets musikkår under ledning av Anders Lundin och därefter Göteborg Wind Orchestra under ledning av Jerker Johansson. Göteborg Wind Orchestra spelade bara en enda marsch. ”Det är ju litet dåligt”, sade Jerker Johansson, som utlovade fler marscher vid nästa konsert. Anledningen till att man inte tog med fler marscher och alltså inte gav sin vanliga repertoar förtur, var nog att man var angelägen om att visa upp ”hela blåsmusikens bredd och spets”. Man ville visa, att blåsorkestrar kan spela allt slags musik, och att all musik låter bra, också när den har arrangerats för blåsorkester. Spännvidden mellan musikstyckena var betydande, och allt lät bra. Blåsmusikkårerna hade visat sin styrka, sin bredd, sin mångsidiga användbarhet. Detta var en stor dag förblåsmusiken.
Lars Gahrn
Postat 19 september 201916 september 2019Kategorier
1900-tal ,
2000-tal ,
Sång och musik
,
Västsvensk historiaEtiketter
Anders Lundin
, Åke
Edefors ,
Blåsmusikens dag
, Erling
Olofsson
, Göran
Marcusson
,
Göteborg Wind Orchestra,
Göteborgs Musikkår,
Hemvärnets musikkår,
Isabella Tollsner
,
Jerker Johansson
, Karin
Klingenstierna
,
Kronhuset ,
Kronhusgården
, Lennart
Hillman ,
Mölndals musikkår
,
Mölndals stadsmusikkår,
Pia Ålund
Lämna en
kommentar på Blåsmusiken visar sin stora bredd JERKER JOHANSSON – EN FRAMSTÅENDE ESTRADÖR OCH SCENCHARMÖR Jag gick till Kronhuset tisdagen den 11 juni 2019 för att höra en konsert med Göteborg Wind Orchestra. Jag väntade mig att få höra en bra konsert. En sådan fick jag också höra, men därutöver fick jag vara med om en framstående scenshow.SOMMARMUSIK
Göteborg Wind Orchestra med Jerker Johansson i Kronhusets stämningsfulla rikssal. Foto: Lars Gahrn. Dirigent och presentatör för dagen var Jerker Johansson, som började spela slagverk i orkestern redan 1988 och numera är veteran i de flesta avseenden. Som scenpersonlighet uppträder han vant, avspänt och helt obesvärat. Han berättar om musikstyckena kunnigt och skämtsamt. Han trivs med att berätta och kan prata, men trots detta håller han inte på för länge. Ämnet för kvällen var ”Sommarmusik och marscher”. Orkestern har nämligen spelat in tre cd-skivor med sommarmusik, som alltså ingår i repertoaren. Konserten inleddes med den kända melodin: ”Sommar, sommar, sommar” (av Sten Carlberg). Därefter följde ”Intåg i sommarhagen” av Wilhelm Peterson Berger, som är Jerker Johanssons ”favorittonsättare”. ”Ingen kan skriva melodier som Peterson Berger”, sade han oförbehållsamt. Uttalandet visar hans stora musikaliska bredd. Denne tonsättares musik skiljer sig nämligen i mångt och mycket från musikkårernas vanligaste repertoar.MER SOMMARMUSIK
Jerker Johansson: slagverkare, tonsättare och dirigent. Foto frånGWO:s hemsida.
Sedan fick vi höra ”Så skimrande var aldrig havet” (av Evert Taube), I sommarstaden (av Per Grundström), En vänlig grönskas rika dräkt (av Waldemar Åhlén), valsen Utskärgård av Bobbie Ericsson, Torn-Eriks visa (ur: Sju dalmålningar av Nils Lindberg) och en Hälsingesägen av Curt Larsson. Den sistnämnda bygger på den kända Horgalåten, som skulle ha spelats av självaste hin håle ursprungligen. Av åtta musikstycken var bara ett enda en regelrätt marsch, nämligen ”I sommarstaden”, som komponerades till industriutställningen i Halmstad 1912. ( Sommarstaden är alltså Halmstad.) Även ”Intåg i sommarhagen” räknas visserligen som marsch, men den upplevs nog inte av de flesta som en marsch och saknar många av de typiska marschernas kännetecken. Sådan var ställningen i halvlek: 6-2 till marschernas nackdel.MARSCHER OCH SKÄMT
Jerker Johansson under en mellanakt. Foto: Lars Gahrn. Jerker Johansson hade nämligen mycket skickligt komponerat konserten för att stegra åhörarnas förväntningar och förtjusning. Han vet visserligen, att blåsorkestrarnas publik är tacksamma musikaliska allätare, men att de förväntar sig marscher, älskar marscher och blir synbart uppiggade av marscher. Han hade medvetet sparat denna musik till andra halvlek för att bygga upp en storslagen final och få åhörarna att jubla. Andra halvlek inleddes med tre trumpetare främst i orkestern, och så stämde man upp Marcia Carolus Rex (Marschen Kung Karl). Trumpeterna smattrade, och orkestern klämde i för fulla krafter. ”Nu är det så varmt, att musikerna får spela i bara skjortan, men när marschen skulle spelas, skulle de ha kavajerna på. Någon ordning måste det vara”, sade Jerker Johansson (med glimten i ögat). Det skulle bli mycket mer av både marscher och skämt. SAMSPRÅK MED PUBLIKEN Flöjtisten Göran Marcusson är en skicklig musiker, som även kan berätta trevligt och föra orkesterns talan. Han fick komma till tals både på konserten denna afton och på Blåsmusikens dag. Bilden är tagen vid det senare tillfället, då Karin Klingenstierna (till höger) var konferencier. Foto: Lars Gahrn. Stämningen blev allt gladare och alltmer uppsluppen. Jerker Johansson började samspråka med publiken. ”Kommer ni ihåg den melodin”- ”Ja!”- ”Vill ni höra en marsch?”- ”Jaaa!”- ”Hur var det radioprogrammet?”- ”Bra!” Och så vidare. Är presentatören glad och avspänd, blir även publiken sådan. Vår presentatör hade inte alltid ordning på sina papper och missminde sig någon gång. ”Det viktiga är att vi har trevligt, inte vad jag har sagt”, blev redan under första halvlek mottot för aftonen. Efter Marcia Carolus Rex med tre smattrande trumpeter dämpades stämningen med ”Gotländsk sommarnatt”, Globetrotter av Per Lundkvist och Solöga av William Seymer. Vi var ungefär mitt i andra halvlek. Nu kom Upplands regementes marsch, och så dämpades stämningen på nytt av Gammal fäbodpsalm, ett stående inslag vid begravningar. För att skapa feststämning och finalkänsla kom nu tre marscher: Bohus bataljon, Gittes brudmarsch och Svensk militärmarsch. Publiken blommade upp, applåderade livligt, klappade takten och ropade bravo. Föreställningen var slut, men extranummer skulle vi ha. Det blev I beredskap av Sam Rydberg. Valet var utmärkt. Jerker Johansson kände av stämningen och förstod, att den kunde höjas ytterligare med ett extra extranummer. Vi fick höra Under blågul fana. Stämningen var på topp, och ibland kunde man tro sig vara på en sydländsk konsert och inte bland stela svenskar.SOLISTER FRAMHÖLLS
Aftonen var Jerker Johanssons, men han hade samtidigt sett till, att detta inte skulle bli en enmansshow. Under aftonen lyftes flera musiker fram som solister: Robert Svensson på trombon, Peder Hansson på trumpet, Sven Fridolfsson på altsaxofon och Göran Marcusson på flöjt. Dessutom fick de tre trumpetarna stå främst under Marcia Carolus Rex. Solisterna sken av spelglädje. Varje soloframträdande lyckades bli en höjdpunkt för alla, tycktes det. Även Göran Marcusson kan prata trevligt och skämtsamt. Han berättade om Gittes brudmarsch, komponerad av Jerker Johansson och tillägnad Görans fruGitte.
VAR FINNS TV?
Jerker Johansson hade visat sig som en stor estradör och en trevlig scencharmör, som samtidigt framhåller sitt stora och framstående lag. Detta var en scenshow och en föreställning, som egentligen är för stor underhållning för den lilla publiken, som Kronhuset rymmer. Varför spelar inte TV in sådana föreställningar? Borde inte sådana shower spelas in på DVD-skivor? Hotad av besparingsförslag har Göteborg Wind Orchestra arbetat hårt på att bli allt bättre, att visa upp sina talanger för alltfler och att bredda sitt utbud. Orkestern lyckas gång på gång överträffa sig själv. Detta borde dokumenteras även i bild.Lars Gahrn
Postat 12 september 201918 september 2019Kategorier
1900-tal ,
2000-tal ,
Sång och musik
Etiketter
Göran Marcusson
,
Göteborg Wind Orchestra,
Gittes brudmarsch
,
Halmstad ,
Horgalåten ,
Intåg i sommarhagen,
Jerker Johansson
, Karin
Klingenstierna
,
Kronhuset ,
marsch , Peder
Hansson ,
Robert Svensson
,
sommarmusik ,
sommarstaden
, Sven
Fridolfsson
,
Wilhelm Peterson BergerLämna
en kommentar på Jerker Johansson – en framstående estradöroch scencharmör
DET MYLLRANDE LIVET I GAMLA LÖDÖSE För Ljudaborg Kulturförening har det alltid varit en viktig uppgift att spegla och återge så mycket som möjligt av det myllrande livet i medeltidsstaden Lödöse. Man började år 1994 med krönikespelet ’’Vid Ljuda Os’’. (Namnet Lödöse är en vidareutveckling av Ljuda os, som betyder Ljudaåns mynning.)700-ÅRSJUBILEUM
Hertigarna Erik och Valdemar med sina gemåler, två norska prinsessor, som båda hette Ingeborg. Hertig Erik blev far till Magnus Eriksson. Foto: Lars Gahrn. ’’Vid Ljuda Os’’ (med Martin Rossing som författare) blev en verklig långkörare, som spelades år efter år. För tio år sedan gick man över till andra teaterstycken, men år 2019 var det dags igen. Oundvikligen hajar man till, då man läser spelprogrammet. Krönikespelet ges inte färre än elva gånger under tiden 1-15 juni. Endast en teaterförening med gott rykte och ett teaterstycke med många kvaliteter kan dra gott om åskådare elva gånger. Krönikespelet tas upp som ett 700-årsjubileum. År 1319 – alltså för sju århundraden sedan – valdes Magnus Eriksson till svensk kung. Magnus Eriksson är huvudperson i föreställningen. År 1371 har konungen frigivits ur sin fångenskap. Han infinner sig i Lödöse för att möta sin son, konung Håkon av Norge. MAGNUS DEN GODE HYLLAS Den åldrade konung Magnus och den gamla kvinnan, som spelar upp händelser ur hans liv för honom. Hans systerson Albrekt av Mecklenburg har tagit över det svenska riket och valts till ny kung, men Magnus har fått Västergötland, Värmland och Dalsland som förläning. Därför har kungen nu infunnit sig i Lödöse. Här möter han en äldre kvinna, som spelar upp händelser ur Lödöses historia och ur kungens eget liv för honom. (Konung Magnus dök ofta upp i Lödöse under sin långa regering.) Hela krönikespelet genomandas av en stark medkänsla med konung Magnus. Han drabbades av många olyckor och utsattes för våldsamt hat från stormännen. Så här i efterhand har man inte kunnat upptäcka några påtagliga orsaker till detta hat. Han styrde inte hårt och enväldigt, genomdrev inte några omvälvande förändringar och gjorde sig inte skyldig till några grymheter. Eftervärlden har så gott som genomgående tagit parti för konung Magnus. Här i krönikespelet kallas han ibland för Magnus den gode. TRÄLDOMEN AVSKAFFAS Konung Magnus får se sin gemål, drottning Blanka, under yngredagar.
Eftervärlden har givit honom beröm för att han lät avskaffa träldomen. Denna regeringshandling belystes av en av de mest dramatiska scenerna i skådespelet. En stormannakvinna vill återföra en förrymd trälfamilj. Särskilt den vackra dottern i familjen råkar i fara på grund av sin beroendeställning. En av köpmännen i staden vill köpa henne för att ha henne som frilla, men hon har en fästman, och han vill med svärd i hand försvara sin fästmö. Fästmannen och köpmannen börjar fäktas, men då dyker konung Magnus upp som en räddande ängel. Han är uppbragt och förklarar, att han redan för ett par år sedan har avskaffat träldomen. Köpmannen och stormannakvinnan faller till föga, men kvinnan visar ingen ånger. Hon talar tvärtemot om för kungen, att många av samhällets store tycker, att kungen är alltför hård mot dem. MEDELTIDEN ÅTERSPEGLAS Lödöses myntmästare och hans medhjälpare. Scenen visar att Martin Rossing har djup inlevelse i tiden historia. Så kan det mycket väl ha gått till. Lagar och förordningar antas, men detta innebär inte nödvändigtvis, att de blir kända eller tillämpade. (Den, som har inblickar i förvaltningen, vet, att så går det till även i våra dagar.) Mycket annat speglas i detta rika krönikespel: handel, hantverk, pilgrimsfärder, myntning, brott och straff, skörlevnad, dryckenskap, sång och musik. Alltsammans avslutas med digerdöden, den svarta döden. Redan på förhand vet man, att allt detta förekommer i en medeltida stad, men Ljudaborg Kulturförening levandegör historien genom att spegla verksamheterna genom levande människor, som arbetar, tvistar, älskar, hatar, slåss, dricker och sjunger, Ljudaborgs medlemmar eller åtminstone många av dem är bra på att sjunga. De har bildat en kör, som kallas Voces vivaces (Levande röster). Sångerna är väl framförda, och de klingar medeltidsaktigt. Glada Lödösebor sjunger. Skådespelet avslutas med en hyllning till staden Lödöse, staden som alltid kommer tillbaka, och som finns ännu idag, större än någonsin. Göteborg är Lödöses fortsättning och arvtagare. Därmed har konung Magnus fått se historiska scener ur sitt liv och stadens historia. Den gamla kvinnan har velat glädja konungen med dessa bilder. Hon tillhör trälfamiljen, som konungen räddade för många år sedan. Konungen kunde se tillbaka på en lång regering. Han valdes till kung vid tre års ålder 1319 och förlorade makten först 1364, Med sina 45 år som kung innehade han länge ett rekord. Ingen annan kung hade innehaft detta ämbete så länge. Först på 2010-talet blev han överträffad av konung Carl XVI Gustaf. Under 2019 har vår konung under 46 år varit Sveriges ”statschef”. Man har all anledning att vara tacksam för den politiska stabiliteten i gamla Sverige. Man är tacksam för, att man har upplevt 1200- och 1300-talens inbördesstrider, motsättningar och avsättningar endast på teatern. Ljudaborg har återigen levandegjort sin tid och sin stad. Teater och historieundervisning är förvisso inte detsamma, men de fyller samma syften. Ljudaborg ger oss värdefulla historielektioner, som har lättare att stanna i minnet än föreläsningar. Man följer andäktigt föreställningarna, och tiden går fort. Man sugs in i de dramatiska händelserna och lever med i stadens öden. När man lämnar teatern, förstår man varför detta teaterstycke har kunnat spelas så många gånger under så mångaår.
Lars Gahrn
Postat 05 september 201920 augusti 2019Kategorier
Lödöse ,
medeltid ,
Västergötland
,
Västsvensk historiaEtiketter
Blanka , Carl XVI
Gustaf ,
Håkon Magnusson
,
Ljudaborg Kulturförening,
Magnus Eriksson
, Martin
Rossing ,
Vid Ljuda Os
, Voces
vivaces
Lämna en
kommentar på Det myllrande livet i gamla Lödöse NATIONALDAGEN BJÖD PÅ GUDSTJÄNST, MARKNAD OCH KONSERT Har man en gång firat nationaldagen vid Gröens strand, längtar man tillbaka dit. För tredje året i rad reste jag med buss till Landvetter den 6 juni 2019. Svenska kyrkan anordnade nationaldagsfirande på strandängarna mellan Landvetters kyrka och sjön Gröen (Landvettersjön). KORSET – EN ÖPPEN FAMN Högtidlig procession under klockringning från Landvetters kyrka.Foto: Lars Gahrn.
Firandet började högtidligt med klockringning i kyrkan. En procession med en korsbärare och två svenska fanor främst tågade ner till den uppbyggda scenen vid sjöns strand. Tre präster och en diakon avslutade processionen. Här från scenen inledde de dagens gudtjänst. Kyrkoherde Peter Bratthammar ledde gudstjänsten. Komminister Margaretha Josefsson och prästkandidaten Stina Tysk höll en dialogpredikan. ’’Vad är det bästa med Sverige?’’ frågade Margaretha Stina. Det bästa med Sverige är att Sverige är ett fritt land. I år har 100 år förflutit sedan kvinnan fick rösträtt. Vi har ett rikt kulturliv med musik, vacker arkitektur och vacker konst av konstnärer som Carl Larsson och Anders Zorn. Vad vi ser är viktigt. På Sveriges flagga är det första vi ser korset, som är tomt. Korset vittnar om att Jesus har uppstått. Han har gått före oss, och även vi skall uppstå. Korset förenar himmel och jord, gudomligt och mänskligt. Korset är en öppen famn, som välkomnar oss alla. På samma sätt välkomnar Sverige alla nya människor. I lilla riksvapnet finns tre kronor. Vi skall alla bära en osynlig krona, som Gud ger oss. Vårt uppdrag är att sätta på våra medmänniskor en sådan krona. Nationalism är att samlas om de bästa värdena i vårt land: öppenhet, enhet och gemenskap. SKÖNSJUNGANDE KÖRER Gudstjänst med vacker folkmusik bjöds inledningsvis från scenenvid Gröens strand.
Flera psalmer sjöngs. Fyra av fem var välkända sommarpsalmer. Kristin Freidlitz spelade folkmusik på violin: doppolska, polska från Delsbo och Älgschottis. Landvetter och Härryda har flera skönsjungande körer: Sound of Joy med Musikprojektkören, Solisterna och Körrytmiken. Vi fick höra gospelmusik av bästa märke. En cd-skiva såldes: Sound of Joy, Svenska kyrkan, Norrstrand Records (NRD358). Vem kunde säga nej till att köpa den, när själva kören stod på scenen och sjöng vackert? Ja, inte kunde då jag säga nej. Jag hade med mig ytterligare en cd-skiva hem. FOLKFEST PÅ STRANDÄNGARNA Mölnlycke Blåsorkester spelar utan att hämmas av sommarhettan. I det varma och soliga sommarvädret blev nationaldagsfirandet rena rama folkfesten. Här kryllade av folk i alla åldrar. Många föredrog att gå barfota i gröngräset. Här fanns allt för alla: mat, glass, spunnet socker, ballonger, hoppborgar, fiskedamm, ponnyridning, jordgubbar och så vidare. Lotteriets intäkter gick oavkortade till pastoratets diakonala arbete för barn och ungdomar. Gudstjänsten inledde dagen klockan tolv, och själva nationaltagsfirandet började klockan tre, men då hade jag satt mig på bussen och åkt ner till Mölnlycke, där Mölnlycke Blåsorkester skulle spela under Mölnlyckes nationaldagsfirande. Vem kan motstå en musikkår? Inte jag, åtminstone. Strax före tre infann jag mig i parken mellan kulturhuset och Mölndalsån. MÖLNLYCKE BLÅSORKESTER Kommunfullmäktiges ordförande Roger Nordman höll ett insiktsfullt och skämtsamt tal till de många nya medborgarna. Här ordnades firandet av Härryda kommun i samarbete med Lions. Mölnlycke Blåsorkester medverkade och bar upp hela tillställningen. Man spelade Under blågul fana, Sveriges flagga, Den första gång jag såg dig (med sång av Magnus Barske), Du gamla du fria, Edenstrand (av Jerker Johansson) och Kungliga Vaxholms Kustartilleriregementes marsch. I Landvetter blåste friska fläktar in från sjön, men här i Mölnlycke var värmen mera tryckande. Då och då tittade jag åt Dan van Ginhoven, som emellertid satt och blåste till synes helt oberörd av den kvava värmen. Inte ens en rodnad syntes i hans ansikte. Sak samma med de övriga musikerna. Alla var dock inte opåverkade. Jenny Björkqvist som dirigerade med den äran, fick heta både Bergqvist och Bergström (!), fastän alla visste, att hon heter Björkqvist och inget annat, men om man är omtöcknad av värme, vet man två slut inte riktigt vad man säger. När en bra dirigent leder orkestern, följer hela kroppen med i dirigentens rörelser. Inte minst är fotarbetet livligt. Så snart konserten var avslutad, märkte jag, att hon hade tagit av sig sina högklackade skor och tagit på sig öppna badsandaler. Det kan vara mycket arbetsamt att vara såväl musiker som dirigent. En dirigent arbetar med hela kroppen, från ansiktet ända ner till tårna. Det gäller även musikerna, men till skillnad från dirigenten fick de åtminstonesitta ner.
VÄL VALD REPERTOAR
Magnus Barske bjöd på skönsång. Vägen till skobyte var dock lång. Själva nationaldagsfirandet varade ungefär en timme, men åhörarna eller rättare sagt många av oss ville inte gå hem. Då fortsatte musikkåren att konsertera i ytterligare en timme (ungefär). Musikerna spelade livfullt och nyansrikt, till synes opåverkade av hettan. Dirigeringen var livfull och full av kraft. Om man som jag ofta lyssnar till blåsorkesterns konserter, märker man att vissa musikstycken återkommer: Kungliga Södermanlands Regementes marsch, Sol över Hälsö, Bruresmarsj (norsk brudmarsch), Edenstrand (av Jerker Johansson), Cirkus Finemang och andra. Man har valt ut ett antal musikstycken av hög klass, och man har med tiden blivit mycket bra på att spela dem, så bra att framförandet inte ens påverkas av stark hetta. Musikkåren borde spela in en eller ett par cd-skivor med denna repertoar, som den tack vare lång övning behärskar väl och spelar utmärkt. Man blandar nytt och gammalt. Ett namn som återkommer då och så är Benny Andersson, en nyskapande tonsättare, som har rötterna i historien och är tydligt påverkad av sina föregångare. Han är ju mest känd från ABBA, som likaså dyker upp på repertoaren. Historien är inte slut, och allt hänger samman. Mölnlycke Blåsorkester hänger som synes med i utvecklingen och väljer sådan musik, som har ett tydligt samband med deras standardrepertoar. MEDBORGARE VÄLKOMNAS Till nationaldagsfirandet hör också välkomnande av nya svenska medborgare. Detta välkomnande sköttes av kommunfullmäktiges ordförande Roger Nordman, som gav de nya medborgarna några både kloka och skämtsamma råd. Om man vill smälta in bland svenskarna, skall man prata väder, äta sill och potatis och skaffa sig en blågul landslagströja. Vi stela och otillgängliga svenskar öppnar oss, sjunger hejaramsor och lever med, när det gäller fotboll. Under det gångna året fick Härryda 115 nya medborgare från 37 länder. Många av dem hade infunnit sig. De fick både diplom och välkomstgåvor. Stämningen var hög, och alla förföll nöjda meddagen.
Lars Gahrn
Postat 29 augusti 201906 augusti 2019Kategorier
2000-tal
Etiketter
ABBA , Benny
Andersson
, Dan van
Ginhoven
, Gröen
, Jenny Björkqvist
,
Körrytmiken
, Kristin
Freidlitz
,
Landvetter ,
Landvetters kyrka
,
Magnus Barske
,
Margaretha Josefsson,
Mölnlycke blåsorkester,
Musikprojektkören
, Peter
Bratthammar
, Roger
Nordman ,
Solisterna ,
Sound of Joy
, Stina Tysk
Lämna en
kommentar på Nationaldagen bjöd på gudstjänst, marknadoch konsert
UPPIGGANDE GÖKOTTA I VÅRMÖRKRET Göken satt och ruvade i någon trädkrona och lät inte höra av sig, men Mölnlycke Blåsorkester var vaken och hade infunnit sig till gökottan på Kristi Himmelfärdsdag 2019. Mellan 25 och 30 musiker stod vid sidan av den runda dammen i Råda säteris trädgård. 50 ÅR I BLÅSORKESTERN Himlen var grå. Dessutom var det blåsigt, kyligt och rått, men trots allt kom inte något regn, och gökottan kunde genomföras. Blåsorkestens konsert avkortades emellertid med några musikstycken. Jenny Björkqvist dirigerade denna morgon, som inleddes med Kungliga Södermanlands Regementes marsch. Den är bra, om man vill pigga upp en samling åhörare. Denna morgon behövdes den bättre än någonsin. ’’O hur härligt majsol ler’’ skall givetvis vara med, fastän majsolen denna morgon tyvärr lyste enbart med sin frånvaro. ’’Sköna maj, välkommen’’ är ett annat obligatoriskt slagnummer. Till den nyare repertoaren hör ”Edenstrand” av Jerker Johansson. Den komponerades för att hedra Åke Edenstrand, ett levande lexikon rörande militärmusiken. Därefter var det dags för det mest obligatoriska av alla obligatoriska musikstycken under en gökotta, nämligen gökvalsen. Jenny Björkqvist passade på att före denna låt hedra Gösta Emelius, som firade 50 år i blåsorkestern. När han började spela, lär man ännu ha burit kortbyxor. Hamnar man i blåsorkestern, blir man lätt kvar där så länge hälsa och krafter står bi.JERKER IGEN
Jenny Björkqvist under den kalla gökottan. Roger Nordman, kommunfullmäktige ordförande, skulle hålla vårtalet, men med tanke på vädret kortade man av sitt tal till minsta möjliga. Han erinrade dock om att Härryda kommun nu satsar mycket på Råda säteri. Kaféet är redan igång, och restaurangen skall också öppna på nytt. I år firar gökottan 40 år här på säteriet. Mölnlycke Blåsorkester har hållit igång sedan 1888. Nordman var mycket glad över att kommunen har denna orkester. Det var synd att Nordman kortade av sitt tal. Han kan tala, och han har alltid något att säga. I snålblåsten och kylan var det dock klokt gjort. Vi hoppas, att han får fler tillfällen att komma till tals. Efter vårtalet spelade musikkåren ’’Sol över Hälsö’’, skriven av samme Jerker Johansson för att hedra en annan framstående gestalt inom blåsmusiken, nämligen Åke Edefors, som bodde på Hälsö. Han blev känd som musiklärare i Mölndal och dirigent för Mölndals stadsmusikkår (som bytte namn till Göteborgs musikkår). ’’Sol över Hälsö’’ är ett av Mölnlycke blåsorkesters favoritstycken. Musiken ljuder milt och närmast smeksamt. Därefter följde ’’Bruremarsj’’ (norsk brudmarsch) och Kungliga Vaxholms Kustartilleriregementes marsch. VATTEN ORSAKADE MISSLJUD Dan van Ginhoven under midsommarfirandet i Wendelsbergsparken 2018. Utomhuskonserter är vanskliga att genomföra. Konferencierer brukar säga, att musikerna är aktsamma om sina dyrbara instrument. Efteråt frågade jag Dan van Ginhoven, hur det förhöll sig med detta? Instrumenten tar inte skada av fukt, svarade han. När man blåser, kommer mycket fukt genom andedräkten in i instrumenten. Då regnet kommer, kan vatten däremot lägga sig över instrumentens ventiler, så att tonerna kan låta annorlunda än vad de brukar göra. Träblåsarna är känsligare än i mässinginstrumenten. Musikerna vill inte ha missljud, och därför avbryts konserten ofta, då regndropparna börja falla tätt.EN TAPPER INSATS
Lyckligtvis behövde denna friluftskonsert inte avbrytas. De glada tonerna behövdes mer än väl i blåsten och morgonkylan. Morgonen därpå skickade jag över mina fotografier och tackade för musikenmed några verser:
’’Kung Karl den unge hjälte, han stod i rök och damm.’’ Och ni stod kvar vid dammen och ena trädets stam. Ni spelade så vackert, fast där var vått och kallt. Ni spelade med glädje. Jag tackar er för allt.Lars Gahrn
Postat 22 augusti 201905 augusti 2019Kategorier
Musikhistoria
Etiketter
Åke Edefors
, Åke
Edenstrand
, Dan van
Ginhoven
,
Gökotta , Gösta
Emelius ,
Jenny Björkqvist
, Jerker
Johansson
,
Mölnlycke blåsorkester,
Råda säteri
, Roger
Nordman
Lämna en
kommentar på Uppiggande gökotta i vårmörkret KARL XII:S HÄST FICK EN MINNESSTEN VID ENGSÖ SLOTT. Vid Engsö slott, som ligger på en ö i Västmanland, står ett tidigt minnesmärke över Karl XII och hans tid. Märkligt nog är stenen rest till minne, inte av konungen själv, utan över hans häst. Där står: ”Konvng Carl XII:s sista häst stört anno 1740”, allt skrivet med versaler. Vad i hela fridens namn är detta? HÄR STÖRTADE KARL XII:S HÄST Minnesstenen över Karl XII:s sista häst. Foto: Lars Gahrn. Efter Karl XII:s död i Norge 1718 fördes hans ridhäst till Engsö, dit den bör ha anlänt i början av 2019, alltså för 300 år sedan. Där ägnades den ”all den vård och omsorg, som bara kunde komma en kunglig häst till del.” En natt hade en stallknekt hängt sig i stallet. Hästen blev skrämd och slet sig. När stallfolket öppnade stalldörrarna på morgonen, skenade hästen ut, bländades av dagsljuset och rusade in i muren, som avskiljer slottsområdet från stall och ladugård. Hästen störtade och dog. På dödsplatsen restes denna minnessten. Så berättar grevinnan Hedvig Piper. (Hedvig Piper, Engsö från medeltid till nutid, 2003, s. 65.) Detta hände alltså 1740. Hästen hade överlevt sin konung med drygt tjugo år. ”SAGAN OM HÄSTEN” Engsö slott hyser många historiska minnen och är ett mycket sägenomsusat herresäte. Detta år, alltså 1740, utgavs Olof von Dalins berömda berättelse ”Sagan om Hästen”. Sverige uppträder här som en häst, och kungarna framställs som hästens ryttare. Nu börjar det bli riktigt intressant. Olof von Dalin var Karl XII-kultens överstepräst och skrev dikter till årsdagen av kungens död. Dessa upplästes i det fosterländska sällskapet ”Awazu och Wallasis”. Dessutom var von Dalin god vän med greven och grevinnan Piper på Engsö, där han bodde långa tider som högt ärad gäst. Författaren har åtminstone hört talas om den ”kungliga hästen”, kanske även både sett den och klappat den. Enligt egen utsago skulle von Dalin ha sett sagans häst, men jag återkommer till detta. FICK FÖRFATTAREN UPPSLAGET FRÅN ENGSÖ? Brandklipparen enligt en målning av Ehrenstrahl. Har han härifrån Engsö fått uppslaget till ”Sagan om Hästen”? Det är givetvis mycket möjligt. Jag vill framhålla några viktiga omständigheter. Författaren framställer kungarna som ryttare, men efter Karl XII:s död fick hästen – enligt sagan – inte någon ny ryttare. Detta är märkligt, eftersom Karl XII:s efterträdare, konung Fredrik I, var en skicklig kavalleriofficer och en god ryttare. Efter Karl XII:s död fick ”Grållen”, så heter hästen, stå i stallet vid krubban. Ett gott hjonelag (äkta par) lagade om honom. Ibland spändes han för en kärra (en karriol), som han fick dra. ”I det ståndet var han nu, då jag sist såg honom”, skriver von Dalin. Författaren påstår alltså att han då och då såg ”Grållen”, som hade fått lindrigare tjänstgöring efter Karl XII:s död och inte längre användes som ridhäst. Likheterna mellan Grållen i sagan och Karl XII:s sista häst på Engsö är således påfallande. Mycket talar för att uppslaget till ”Sagan om Hästen” kommer från Engsö, och att bakgrunden till sagan är mer verklighetsförankrad än vad vi föreställer oss. KARL XII HADE MÅNGA HÄSTAR. Uno Modin skrev en ungdomsbok om Brandklipparen. Vem, som kom upp med tanken att resa en minnessten på platsen, där hästen hade störtat, vet vi inte. Det skulle vara intressant att få veta. Olof von Dalin hör dock till de misstänkta. Däremot kan vi snart slå fast, att stenen har ett visst källvärde. Karl XII:s häst hette som bekant Brandklipparen och blev liksom sin ryttare mycket sägenomsusad. I sin dikt ”Brandklipparen”, som ingår i samlingen ”Svenska bilder”, har Carl Snoilsky sammanfattat vad som berättades om Brandklipparen. Karl XI skulle ha fått hästen under slaget vid Lund 1676. Konungen red sedan denna häst under hela sitt återstående liv. Karl XII red på Brandklipparen redan som barn. Sedan följde hästen med på fälttågen ända till Lund 1718, kort före kungens död. Där störtade den mer än 40-åriga hästen. Man har menat, att denna häst måste ha varit för gammal för att vara med så länge. Man har menat, att Karl XI och Karl XII sannolikt har haft flera hästar med det gemensamma namnet Brandklipparen. Exempelvis Yngve Kernell gör sig till tolk för denna uppfattning i nyutgåvan av Carl Grimbergs historieverk Svenska folkets underbara öden (del 5, 1962, s. 107). Minnesstenen visar, att denna uppfattning är riktig. Talar man om ”Carl XII:s sista häst”, förutsätter man, att konungen har haft många hästar, den ena efter den andra. En djärv och outtröttlig ryttare som Karl XII förbrukade rimligtvis många hästar. Tanken att Karl XII skulle ha medfört en mer än trettioårig häst till Ryssland och Turkiet är närmast befängd. Han behövde unga, snabba och starka hästar. Att döma av den sista hästens långa livslängd, var Karl XII:s ”sista häst” en unghäst under fälttåget i Norge 1718. Gammal blev den först under sin långa vilotid på Engsö.Lars Gahrn
Postat 15 augusti 201905 augusti 2019Kategorier
1700-tal
Etiketter
Brandklipparen
, Carl
Snoilsky ,
Engsö , Fredrik av
Hessen
,
Fredrik I ,
Hedvig Piper
, Karl XI
, Karl XII
, Olof von Dalin
, Sagan om
Hästen ,
Uno Modin ,
Yngve Kernell
Lämna en
kommentar på Karl XII:s häst fick en minnessten vid Engsö slott. KANONKULORNA KOM SOM GUDS STRAFF Älvsborgs fästning på den svallande Älvsborgsfjorden.Vykortsbild.
År 1719 höll Tordenskiolds dansk-norska flotta på att skjuta sönder Älvsborgs fästning. Många fruktade att fästningen skulle falla, men tack vare garnisonens tapperhet och uthållighet gav fienden upp. Älvsborg var räddat. Därmed hade även Göteborg klarat sig. Man var stolt över denna bedrift och lät därför fiendens kanonkulor sitta kvar i kanontornets murar. Där sitter de än i dag. De skall erinra om garnisonens tapperhet och mana andra att på samma sätt vara tappra och uthålliga. KORTSPEL PÅ LÄKTAREN Kanontornet på Älvsborgs fästning. På väggen sitter ännu kanonkulor kvar sedan belägringen 1719. Foto: Lars Gahrn. Det kunde emellertid inte hjälpas, att folk i allmänhet ofta tolkade kanonkulorna på ett helt annat sätt än vad som var avsett. Människorna på den tiden var vana att tolka alla slags hemsökelser och olyckor som Guds straff över människornas synder. Vilka synder kunde då fästningens tappra försvarare tänkas ha begått? Kanonkulan i fästningskyrkans vägg har tilldragit sig stor uppmärksamhet: ”En sägen berättar att några soldater satt på läktaren och spelade kort. Kulan skulle ha slagit av benet på en av mannarna. Detta tog prästen som ett strafftecken för det då rådande ofoget att spela kort i kyrkan.” (Kanonkulan i kyrkväggen, artikel i Göteborgs-Posten 4/7 1984.) Jag betvivlar, att några soldater satt och spelade kort under pågående beskjutning av fästningen. De hade nog fullt upp med att betjäna kanonerna. Däremot kan man mycket väl tänka sig, att soldater har spelat kort här uppe på läktaren under gudstjänsten. Prästen såg dem inte nerifrån altaret, och befälen hade förmodligen de bättre platserna nere i kyrkan. De bakre platserna på läktaren var ståplatser, och då kunde det nog vara frestande att obemärkt sätta sig på golvet och dra fram kortleken. KUNGAPORTRÄTTET SATT ÖVER KRUCIFIXET Satt mannarna kanske och spelade kort häruppe på kyrkläktaren? I varje fall gjorde de nog inte så under själva belägringen. Vad gäller kanonkulorna i ytterväggen har arkivarien och filosofie licentiaten J.B.L.D. Strömberg hört en märklig förklaring: ”Mina associationer om Nya Älvsborg är annars mest knutna till att Karl XII var ofin nog att hänga sitt eget porträtt ovanför krucifixet, vilket enligt någon guidad beskrivning skulle ha uppväckt vrede uppifrån himlahöjden, så att fästningens vägg blev tapetserad med fastnaglade kanonkulor.” Karl XII:s porträtt hänger ovanför altaruppsatsen, som innehåller en bild av Kristus på korset. Många har under årens lopp uppmärksammat, att kungens porträtt sitter högre upp än altaret, men hopkopplingen av konungens porträtt med kanonkulorna måste sägas vara mycket säregen. Altaret och krucifixet sitter lagom högt upp för att gudstjänstdeltagarna skall ha dem för ögonen, men konungens målning undgår nog många. Den sitter helt enkelt alltför högt upp. Trots allt har nog Frälsaren en bättre plats än kungen, men å andra sidan är det ju inte riktigt passande, att kungen är högre uppsatt än Frälsaren. Många har under årens lopp anmärkt på detta. Folket på läktaren såg dock konungens bild bättre, under förutsättning att mannarna inte hade satt sig ned på golvet för att spela kort i skydd av läktarbarriären! Som sagt, kulturminnen kan användas till mycket. De har använts som maning att inte sätta människor högre än Gud, och de har använts som varning mot kortspel. Har inte kanonkulorna någon nutida sedelärande innebörd? Fler uppmanas att höra av sig!LÄS VIDARE
Anders Bothén, Nya Älvsborg. (Kortfattad handledning som gick ut iflera upplagor.)
Lars Gahrn
Postat 08 augusti 201905 augusti 2019Kategorier
1700-tal ,
Göteborg ,
Västsvensk historiaEtiketter
Älvsborgs fästning,
fästningskyrka
, JBLD
Strömberg
,
kanonkula ,
Karl XII ,
kortspel , Nya
Älvsborg ,
Peder Wessel TordenskioldLämna
en kommentar på Kanonkulorna kom som Guds straffINLÄGGSNAVIGERING
Sida 1 Sida 2 …
Sida 63 Nästa sida Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.Lars Gahrn skriver
Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.Posta till
Avbryt
Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du derasanvändning.
Om du vill veta mer, inklusive hur du kontrollerar cookies, se:Cookie-policy
* Följ
*
* Lars Gahrn skriver* Anpassa
* Följ
* Skapa konto
* Logga in
* Rapportera detta innehåll * Hantera prenumerationer * Minimera detta fältDetails
Copyright © 2024 ArchiveBay.com. All rights reserved. Terms of Use | Privacy Policy | DMCA | 2021 | Feedback | Advertising | RSS 2.0